Onsdag

Har sån jävla tur att han bara räddar alla mina dagar, som igår, den sämsta dagen på länge men babe fixar tacotisdag och massa mys. Kollade idol och helvete vad Juliette levererade, nästan så man hejar på henne nu eller Elin.

Har täkt på dethär att bo själv, vilken frihet det är, att göra vad man vill när man vill. Och vår lägenhet är så fin att man tror man drömmer varje dag, jag undrar när man vänjer sig och tänker att det är på riktigt, ibland känns det som vi bara sovit över hos någon annan medans andra dagar känns det som vi bott här i 10 år.

Det är också samma med gustav, det känns som vi varit tillsammans i evigheter fast inte på ett negativt sätt, ni vet då man tröttnat på varandra etc. Utan som att man är bästa vänner som bara aldrig vill vara ifrån varandra. Jag kan inte ens förklara känslan när han kommer in genom dörren, kommer aldrig tröttna på det.