Vad är lycka för mig?

Lycka för mig är helt klart att MÅ BRA, att känna sig frisk och pigg. Redo för vad som helst. Jag saknar den känslan så mycket. Saknar den versionen av mig själv som är på bilden. Som studsade upp ur sängen varje morgon redo för vad fan som helst. Ingenting kunde stoppa mig där och då. 

En bild säger mer än tusen ord och jag vet och ser hur bra jag mådde, hur stark jag kände mig och hur jag började bygga upp kroppen på utsidan och insidan. Hur min insida speglades utåt av lycka och bra energi.

Jag var aldrig trött och ville alltid sträva efter mer. Det är lycka för mig, att må bra, att känna så. Att andas lätt. 

Missförstå mig inte nu, jag är lycklig, men lycka för mig är inom mig själv, att min kropp mår bra, att jag får träna, skratta, älska, skrika, vara mig själv.

Lycka för mig är inte en dag på stranden eller en utlandsresa, eller kanske en utgång, jag kan inte vara lycklig en gång i veckan på en lördag. Jag vill inte ha den korta lyckan, jag vill inte definiera min lycka i något som tar slut jag vill göra lyckan till en livsstil. Eller jag vill ha tillbaka min livsstil, där jag inte behövde sträva efter lyckan, där den fanns där, den byggdes upp inom mig pga att jag lyssnade på min kropp och gjorde allt som jag skulle.

Jag sprang varje dag, jag hade inga ursäkter för något. Jag gick promenader i snöstorm. Jag lät ingenting stoppa mig. Jag var inte rädd för min ångest, eller att falla ihop. Jag använde inte den som en ursäkt att slippa göra saker. - som jag gör nu, som jag tänker nu. Men det är dags att sparka den så hårt i ansiktet och det gjorde jag idag. 

Jag började iallafall, jag tränade 40 minuter efter en träningsvideo och jag tog ut mig, och nu darrar mina ben och jag känner mig snurrig för min kropp försöker lura mig att träningen inte är bra, att mitt hjärta slår pga hjärtklappning och ångest. Men nej din dumma äckliga ångest, det slår för att jag har tränat och det tänker jag fortsätta med. Varje dag.

Det gäller att inte vara rädd längre, att hitta tillbaka till sitt starka jag, där man inte är rädd för att ta ut sig. För jag älskar det. Jag älskar att träna och känna att jag ådstakommit något. 

Jag känner att jag blir trött och får ont och värk efter varje gång jag jobbat och under mina jobbpass, för att jag är svag, för att jag låtit mina muskler bara vara. Och det måste bli ändring för att jag skall orka. Jag tränar inte för att bli smal, jag tränar för att må bra och leva ett bra och starkt liv.