När man får perspektiv på saker och ting

Jag vaknar ofta med tanken om hur lyckligt lottad jag är, hur fint jag bor och vilka fina människor jag har omkring mig, vilken fantastisk pojkvän jag har. Det är konstigt hur en människa kan komma in och förändra hela ditt liv. Det är så det känns, det är så det faktiskt är.

För jag visste inte vem jag var då, jag visste inte hur allting skulle falla på plats igen, jag visste inte vem som skulle stå vid min sida och jag visste ingenting. Så bara fanns du där och utan att jag ens tänkte på det föll alla bitar på plats som jag letat efter, jag såg klart vem som stod med mig, vem som ville kämpa med mig, jag hittade tillbaka till mig själv och helt plötsligt visste jag allt som jag tidigare tvekat på.

När all negativ energi försvann ifrån mitt liv var det som att jag började leva på nytt, som att det som varit innan inte hänt. Det känns så långt borta när jag tänker tillbaka men ändå sårande nära vissa kvällar. Men jag tror att det var mitt test, något jag var tvungen att gå igenom för att komma hit där jag är idag, för att få vara lycklig, för att få veta hur det känns att verkligen uppskatta någon, älska på riktigt, bry sig på riktigt, veta hur det känns att vänta, veta hur det känns att inte vilja andas mer för att helt plötsligt ha något att andas för.

Jag har lovat mitt själv att uppskatta varje dag utav mitt nya liv, le skratta, älska så mycket jag bara kan. För det är min välsignelse, det är du. Jag hade kämpat klart och jag fick dig som belöning, och jag tänker aldrig släppa taget. Min hjälte i livet.

Och att han älskar mig, så som jag älskar honom får mig att tro på att det finns kärlek, sån evig kärlek som inte dör ut, för jag vet när jag ser i hans ögon att jag inte vill se in i någon annans. Det är inte makt, det är kärlek. Tack