Hur ska du kunna veta, du som aldrig vetat

Hur ska man kunna förklara för någon som inte förstår, för någon som aldrig känt det. Hur ska någons ögon som är blind för det, hur ska jag kunna öppna dom? 

Jag blev rädd för allt, att gå ut och gå för mina ben vek sig, att prata i telefon, att anstränga mig för mycket, att ligga på fel sida utav sängen, att ha stängd dörr, att vara ensam, att tänka för mycket, att tänka för lite. Att stå upp för länge, att ligga ner för mycket. 

Tittar på mina händer och ser att dom skakar, lägger ner dom, tittar på dom igen och ser att dom ännu skakar, och det känns tungt att andas och min kropp har ingen känsel. och mitt hjärta bankar, det bankar hela tiden. Lägger handen på hjärtat för att känna slagen, hur ofta, hur hårt, är det nu jag dör?

Dagar jag bara ville gråta, men det gick inte. Jag hade ingenting att gråta över men det fanns en klump i bröstet som värkte. Och det rann vatten ifrån mina ögon men jag kände ingenting. Och det var bara en eller två tårar sen var det slut. Och jag försökte gråta men allt satt fast. 

Det är så lätt att skratta, håna och tycka. Det finns dagar då jag vill skratta själv, det finns dagar så jag längtar så mycket efter att få skratta bara för att tänka på något annat i några minuter. 

Det sköljer som vågor i hela kroppen av något som vägrar försvinna, hur  mycket man än försöker tänka bort det. Tänk den jobbigaste känslan i hela världen, som aldrig försvinner även fast man  skrattar,  är glad och  mår bra. Så varför kan den  inte bara lämna mig ifred. Varför får jag inte vara ifred? 

Ibland vill man bara vråla rakt ut i luften, låt mig va ifred jävla äckliga känsla, du kan inte vinna över mig förstår du inte det. Och det kan du inte heller, bara så att du vet det.