tisdag 19 februari 2013

you almost feel ashamed.

Jag kan ge så mycket kärlek att jag blir känslokall jag kan kväva dig med saknaden utav att få bli älskad, jag kan tjata på dig att höra mig tills dina öron blöder, jag kan vända ut och in på mig själv för att du ska se på migjag kan somna med oron att du inte skall finnas kvar, jag kan ljuga för mig själv att allting kommer bli annorlunda, jag kan hitta på scenarion i mitt huvud där du säger att det vara varit en mardröm, jag kan låtsas att du finns där varje gång, jag kan leva i en bubbla där allting är på låtsas. I en bubbla där jag måste ljuga för att bli älskad på låtsas. I en sådan bubbla där man sakta men säkert försvinner ifrån sig själv. 

Jag kan, för jag har gjort det förut, men skillnaden är att jag inte längre vill, skillnaden är att man inte ska behöva, vända ut och in på sig själv, för att bli sedd, för att någon ska bara fucking säga hur vacker man är, ska man inte behöva vända ut och in på sig själv, som att man inte är värd att få höra det, som att man inte värd att bli sedd eller hörd. Som att ens åsikt inte existerar, som att man själv inte ens existerar. Som att man inte finns, som att man bara är men inte har någon röst. Som att man inte har något värde

 

Inga kommentarer: