My myself and I, thats all i got in the end

Det skrämmer inte mig att vara ensam,  det som skrämmer mig är att inte vara bra nog, det skrämmer mig att allt det som sas skall stämma. Folk tittar på en och tror att dom vet så mycket när dom i själva verket inte vet ett skit

Det är ju så jävla dumt att tro på allt man hör, när det handlar om andra människors liv. Det är ju så jävla dumt att sprida vidare saker man hör, när det handlar om andra människors liv.

Folk förstår ju inte och folk är så jävla dumma, det är ett hjul som aldrig slutar snurra, man ger vad man får.

Det är säkert skitkul, att få höra något om någon, så man kan skratta en stund och känna sig bättre nån minut i sitt egna liv. Det är ju säkerligen skitkul ellerhur? och det är aldrig någon som tänker på, människan det handlar om, som kanske lider. Som kanske inte har en chans att försvara sig alls.

Så det är skitkul. 

Om man bara kunde tänka utanför boxen någon jävla gång, och förstå att det finns en baksida till allt. Varje människa har ett bagage som har fortmat den till hur den är idag. 

Jag e bara så jävla trött på att ständigt behöva försvara något som inte ens är pga mig. Som är pga hur andra människor ser mig, som inte ens pratat med mig, kanske aldrig ens träffat mig.

Folk förväntar sig att inte bli dömda, ändå är det det enda folk gör, dömmer och har förutfattade meningar och varenda jävla människa men kräver respekt. Hur går det ens ihop?