onsdag 30 januari 2013

fallen angel


Dom ögonen som inte sa någonting längre, som inte hade något djup eller något liv. Bara trötta glansiga ögon som inte mötte några blickar på stan. Håret som bara hängde och huden alldeles torr och blek. Inuti svart av ilska och hat men ändå så svag och trött. Allt var halvdant och alla leenden falska.

En sådan stor soppa ångest som sakta dränkte allt runtomkring. Alla kunde stängas av som en muteknapp på en fjärrkontroll. Känslor inlåsta i en låda någonstans långt bakom allt det svarta trasiga. Som ett släp drogs det runt, överallt och ingenstans.

Ingen förstod, ingen visste. Ingen kunde, ingen ville. Alla bara log och låtsades.

Än idag vet jag inte, om någon någonsin har förstått, någonsin kommer att förstå. Om någon kan, eller om någon vill. Och alla bara ler och låtsas.




Inga kommentarer: