Att få vara den man är menad att vara

Jag är som jag är och jag kan inte ändra på det och vill någon ändra på det så älskar inte den personen mig. Förut gjorde det mig så jävla ledsen men nu tänker jag bara att det är deras förlust. För jag vet hur det känns att inte vara bra nog i någon annans ögon. Tillslut tror man på det själv, att man inte är bra nog  Men bra nog för vem? Någon som vill förändra sättet jag är på? Säger inte det mer om dom personerna än mig? 

Det är så viktigt att vara sann emot sig själv. För i slutändan har man bara sig själv att falla tillbaka på. Ibland kan jag önska att jag hade förstått mig på detta tidigare men jag har väl inte velat se det. Men det är väl som dom säger " det är inte förrens man inser det själv som man kan börja göra något åt det "