måndag 18 november 2013
söndag 17 november 2013
Söndag❤️️
Var hemma hos lina igår, jättefint hos henne och mysigt med alla tjejer. Gick vidare till kharma efteråt sen hem.
Haft världens mysigaste söndag, promenerat till hamnen sen hyrt två filmer som vi kollar på nu.
lördag 16 november 2013
Lördag
Haft en lugn morgon och spenderat förmiddagen hos mamma. Är ännu kvar här för har hämtat lite kläder. Skall hem och vila en stund innan jag ska fixa mig. Ikväll drar vi på inflyttningsfest och sen utgång. Saknat mina tjejer tror det kommer bli en sjukt bra kväll! Puss!!
fredag 15 november 2013
Fredag
Varit på stan med mamma hela dagen, fastande på ur och guld. Finns så mycket smycken och har verkligen fastnat för roseguld. Köpte ett armband idag och ska in igen och kolla nästa vecka när dom fått in fler saker:) sen flängde vi runt lite överallt och handlade småsaker. Min första egna julstjärna bland annat.
Sen drog vi hem till jwg och åt hamburgare som uppladdning för matchen ikväll. Gått med Sandie i regnet och nu är vi hemma. Har gjort naglarna då jag ska ut för första gången på länge imorgon. Först inflyttningsmys. Inte bestämt mig för om det blir någon alkohol än men det återstår att se. Nu börjar matchen så ska joina nördarna i soffan. Mysig familjekväll❤️️
Fredag med middag och fotboll
Hade ingen bra dag igår alls, låg mest och vilade och tog en liten promenad innan jag slocknade.
Har ätit frukost och fixat till mig, ska på stan med mamma om en stund och sen blir jag kvar där ikväll för middag och fotboll. Längesen jag hängde på jwg blir oftast bara en snabbvisit nån gång i veckan. Ska ta en kvällspromenad med Sandie också som förut. Sjuk hur mycket jag saknar henne i vardagen.
torsdag 14 november 2013
som att se sig själv för nåt år sedan
Såg precis senaste avsnittet av teen mom och fick så ont i hjärtat, att jag började gråta. Jag vet att mina hormoner spökar denna vecka. Men jag kände igen mig så fruktansvärt mycket och det var som att se mig själv på tv.
Jag har förändrats så sjukt mycket sedan några år, till och med bara senaste året. Eller denna sommar. När man stått utanför och fått perspektiv på saker. Och nu var det som att se sig själv och det gjorde ont.
Det är en tjej, som kämpar för att bli sedd, älskad. Av den personen hon älskar mest av allt i hela världen. Som hon kämpar för, som hon vänder sig ut och in för att bara känna en liten sekunds kärlek. Men det kommer aldrig, det finns ingen utväg, det finns inget slut. Hon bara står där och kramar honom och gråter men han gör ingenting, han tar inte ens i en henne. Han bara står där. Han bara suckar och vill bort. Och hon bara gråter och frågar, varför han inte kan älska henne. Och han svarar inte. För han bryr sig inte, eller så vet han inte, eller så gör han det. Men han skiter i det. För hennes känslor spelar ingen roll. Allt som spelar roll är att hon kämpar för honom, så han kan leka med hennes känslor. Och han vill ha henne så fort hon glider ur hans händer, när hon kämpat sig trött så bara hånar han henne. Ser på henne som om hon inte ens vore värd smutsen under någons sko.
Det är så sjukt, att jag ser en tjej, i en realityshow. Och vet precis vad hon känner. Jag gråter med henne för jag har gråtit sådär, jag känner smärtan som hon känner i sin bröst när jag ser på dom två. Jag vet hur hon vänder ut och in på hela sig själv för att räcka till.
Och ändå är hon mer än vad han någonsin kommer bli. Men han får henne att känna sig så jävla liten. Som att ingen annan vill ha henne, så hon måste vara kvar hos honom. För ingen annan kan älska henne så som han älskar henne, det är det hon tror. Det är vad han vill att hon ska tro. Så han lurar henne ibland att hon betyder något. Tills hon är fast igen. Sedan skiter han i det. och så fortsätter det, tills hon gråter sig själv till sömn. och han skrattar åt henne. han skrattar åt att hon kämpar, gråter, är arg, vill försöka, vill att det ska hända något, vill ha förändring, vill le, vill skratta. Allt skrattar han åt, hånar.
Hennes känslor betyder ingenting, ändå ska han hålla henne fast när hon vill gå. Det är som en lek, att han knuffar henne så långt bort ifrån sig själv som möjligt och när hon är påväg att tippa drar han tillbaka henne snabbare än ögat. Allt för att ha makten. Allt för att känna sig större. Allt för att aldrig bli lämnad.
Nu flera månader i efterhand, har jag perspektiv. Och vet. Men då visste inte jag, då höll jag på att gå under. Och att skriva, det är terapi för mig.
Jag har förändrats så sjukt mycket sedan några år, till och med bara senaste året. Eller denna sommar. När man stått utanför och fått perspektiv på saker. Och nu var det som att se sig själv och det gjorde ont.
Det är en tjej, som kämpar för att bli sedd, älskad. Av den personen hon älskar mest av allt i hela världen. Som hon kämpar för, som hon vänder sig ut och in för att bara känna en liten sekunds kärlek. Men det kommer aldrig, det finns ingen utväg, det finns inget slut. Hon bara står där och kramar honom och gråter men han gör ingenting, han tar inte ens i en henne. Han bara står där. Han bara suckar och vill bort. Och hon bara gråter och frågar, varför han inte kan älska henne. Och han svarar inte. För han bryr sig inte, eller så vet han inte, eller så gör han det. Men han skiter i det. För hennes känslor spelar ingen roll. Allt som spelar roll är att hon kämpar för honom, så han kan leka med hennes känslor. Och han vill ha henne så fort hon glider ur hans händer, när hon kämpat sig trött så bara hånar han henne. Ser på henne som om hon inte ens vore värd smutsen under någons sko.
Det är så sjukt, att jag ser en tjej, i en realityshow. Och vet precis vad hon känner. Jag gråter med henne för jag har gråtit sådär, jag känner smärtan som hon känner i sin bröst när jag ser på dom två. Jag vet hur hon vänder ut och in på hela sig själv för att räcka till.
Och ändå är hon mer än vad han någonsin kommer bli. Men han får henne att känna sig så jävla liten. Som att ingen annan vill ha henne, så hon måste vara kvar hos honom. För ingen annan kan älska henne så som han älskar henne, det är det hon tror. Det är vad han vill att hon ska tro. Så han lurar henne ibland att hon betyder något. Tills hon är fast igen. Sedan skiter han i det. och så fortsätter det, tills hon gråter sig själv till sömn. och han skrattar åt henne. han skrattar åt att hon kämpar, gråter, är arg, vill försöka, vill att det ska hända något, vill ha förändring, vill le, vill skratta. Allt skrattar han åt, hånar.
Hennes känslor betyder ingenting, ändå ska han hålla henne fast när hon vill gå. Det är som en lek, att han knuffar henne så långt bort ifrån sig själv som möjligt och när hon är påväg att tippa drar han tillbaka henne snabbare än ögat. Allt för att ha makten. Allt för att känna sig större. Allt för att aldrig bli lämnad.
Nu flera månader i efterhand, har jag perspektiv. Och vet. Men då visste inte jag, då höll jag på att gå under. Och att skriva, det är terapi för mig.
Novembermånad
Inatt hade jag så svårt att komma till ro, tror det var både fullmåne mensvärk och massa jobbiga tankar. Låg i soffan och kollade hem hitta nemo fyra gånger innan jag gick in i sängen. Ville inte väcka gustav som skulle upp kl 06.
Låg fortfarande vaken imorse när han skulle gå upp, men lyckades somna strax därefter, men vaknar upp idag vid 10. Är så trött och känner mig som en zombie, fryser med världens mensvärk. Det är så hemskt att det skall vara såhär en gång i månaden för vissa.
Ska ta en värktablett och försöka äta frukost. Känner mig allmänt deprimerad och grå. November är en sån extremt tråkig mellanmånad. Den bara är där för att dra ut på tiden känns det som. Helt värdelös.
Ska försöka hitta smågrejer som livar upp vardagen, det är trots allt snart bara en månad kvar till julafton och hemvändardagen och nyårsafton och allt därtill. Då faktiskt många utav mina fina vänner kommer till ön. DET är något att verkligen se framemot.
Tänkte lägga in någon sommarbild för att bli på lite bättre humör, fan vad jag saknar solen. Bara en stråle i ansiktet. Nu är det bara grått, kallt, tråkigt och förkylt.
Låg fortfarande vaken imorse när han skulle gå upp, men lyckades somna strax därefter, men vaknar upp idag vid 10. Är så trött och känner mig som en zombie, fryser med världens mensvärk. Det är så hemskt att det skall vara såhär en gång i månaden för vissa.
Ska ta en värktablett och försöka äta frukost. Känner mig allmänt deprimerad och grå. November är en sån extremt tråkig mellanmånad. Den bara är där för att dra ut på tiden känns det som. Helt värdelös.
Ska försöka hitta smågrejer som livar upp vardagen, det är trots allt snart bara en månad kvar till julafton och hemvändardagen och nyårsafton och allt därtill. Då faktiskt många utav mina fina vänner kommer till ön. DET är något att verkligen se framemot.
Tänkte lägga in någon sommarbild för att bli på lite bättre humör, fan vad jag saknar solen. Bara en stråle i ansiktet. Nu är det bara grått, kallt, tråkigt och förkylt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











