Klarvaken

Jag hade glömt hur det kändes. Att ramla in på någons profil som gav den största klumpen i magen. Illamåendet som tog över och alla tankar som började snurra. Ibland vet jag inte varför jag gjorde det, kanske för att testa mig själv. Se hur det kändes denna gång. Om det fortfarande kändes lika mycket eller om klumpen hade förminskats. Om samma tankar kom tillbaka eller om två utav dom suddats ut med tiden. 

Någon som jag inte ens kände, som Inte ens visste vem jag var, som bara levde sitt liv. Men samtidigt förstörde mitt. Är det inte konstigt? 

Ibland brukar jag fundera på det, tänk om jag är en sådan tjej som någon går in på, och får ont i magen, ligger sömnlös. Det är så jävla sjukt. För det var aldrig någon annans fel. Men just då fanns bara hat. 

Och det är så skrämmande för mig hur synen på dessa aldrig kommer förändras. Hur det fortfarande knyter sig i magen. Hur jag fortfarande inte vet. Hur jag ligger här i min soffa, klarvaken med en klump i magen och tänker på det. 

Jag hatar när dessa tankar tar över min hjärna. För jag är värd så mycket bättre än dom tankarna. 

Jag är så glad över att vi inte har det så. Att det aldrig behöver kännas så. För jag hade inte orkat det mer.