Att gå skilda vägar, det tär på båda två, det kan göra lika ont att lämna som att bli lämnad. Att stå där lämnad och ensam, undra varför, eller att behöva vara den som går och lämnar.
Allting gör ont, allting med att bryta sig loss ifrån någon som man älskar/ älskat gör ont. Varesig du lämnar eller blir lämnad.
Så hur ont gör det inte, när du lämnat men vägrar bli släppt? eller när du förgäves försöker dra någon tillbaka som försöker gå? Man blir ofta självisk och tänker bara på sina egna känslor, på sin egna smärta. Totalt blockerar vad ens expartner känner. Man tar förgivet att ens egna smärta är värst, att man själv är offret, att den andra inte har några känslor. Att det är den personens fel.
Istället för att respektera varandras smärta. Respektera att det inte fungerade. Respektera om den andra vill bli lämnad i fred. Vad tjänar det till att klamra sig fast? Förstår du inte att det gör ondare?
nik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar