Att komma till insikt

Jag föll så jävla hårt och jag har varit så jävla dum. Så jävla blind och så korkad. Vem trodde jag skulle rädda mig? Allt en människa vill är att vara lycklig, det är allt jag velat hela tiden. Ändå har jag haft tyngden på mina axlar varenda dag.

Det är så korkat och så dumt, jag tänker ofta tillbaka på allt och undrar vad jag tänkte med, vad jag tänker på nu och varför jag vill utsätta mig för detta. Sedan ikväll, slog det mig ifrån ingenstans att jag är så trött på att vara halv. Jag kan vara så mycket mer än vad jag har varit i flera år. Och livet är för kort för att inte vara hel.

På senaste har jag ordnat upp mycket saker som har tyngt ner mig och jag känner en lättnad, att mina axlar inte är så tunga längre. Det är inte värt det. Det är helt enkelt inte värt det längre.